Snabba vändningar
Så satt man tillslut där med ett kontrakt framför sig. Så nära var det att jag köpte en lägenhet igår. Detta hade alltså kunnat vara ett glatt inlägg om ett nytt steg i livet, men nu slutade det inte på det sättet. Jag ändrade mig i sista stund, ett beslut jag känner mig nöjd med i efterhand. Det var visserligen en väldigt bra lägenhet, ja man skulle kunna påstå att den var nära nog perfekt för hur min livssituation ser ut idag. Trots det hade jag känt mig lite tveksam från början men det kommer väl alltid finnas saker som inte stämmer. Jag vann budgivningen rätt dyrt men hade bestämt mig för att ta den. Mycket för att förutsättningarna har förändrats och jag nu är i ett behov av ett boende. Detta kändes som ett bra köp ända fram tills strax före kontraktskrivningen. Då hade jag pratat med personer i bostadsrättsföreningen och fick se ett besiktningsprotokoll från föregående år. Det var inte upplyftande läsning. Tydligen fanns ett fel på badrummet som kunde skapa stora problem i framtiden. Även om det inte var ett problem nu (vilket i så fall behövde undersökas) så kunde det uppstå när som helst. Det var just osäkerheten att ingen visste när/om något kunde hända som förstörde för mig. Det kändes inte bra i magen att köpa något som man ska behöva känna sådan oro för. En rätt pressad situation så jag är stolt att jag ändrade mig och följde min magkänsla. Ett så stort beslut i livet ska kännas rätt helt enkelt! Tacksam också att jag hade ett bra stöd med mig av en nära vän. Det är förhimla bra med vänner!
Förutsättningarna har alltså förändrats avseende min bostadssituation. För en vecka sedan fick jag ett sms som förklarade att jag om en månad är bostadslös. Lite komiskt att det avslutas på ett sådant vis, då det är en sinnebild över hur vår kommunikation har gått till under tiden jag bott där. All viktig kommunikation har skett genom sms och brev fast vi trots allt bor tillsammans. I många fall har det känts lite lustigt men jag bryr mig inte så mycket. Har under året fått mycket kommentarer från folk som inte förstår hur jag står ut med de restriktioner jag levt under, men faktum är att jag ändå trivs. Faktiskt trivs jag nog i de flesta situationer. Jag är anpassningsbar. Som jag sa till föräldrarna, skulle tusan kunna bo på gatan och trivas ändå. Eller kanske inte. Men inte långt därifrån. Jag gläds åt det som finns att glädjas åt och ser förbi störningsmomenten och de dåliga omständigheterna. Livet blir mycket mer positivt på det sättet!
Hursomhaver är det ändå dags att skaffa sig sitt eget nu. Kanske har man gjort sig förtjänt av att inte bara leva i en bostadssituation som är okej, utan en som man även njuter av. Så bara att hoppa upp i sadeln igen och söka vidare. Spännande tider är det åtminstone.
Avslutade trots allt gårdagskvällen på ett bra sätt med mina bros på Wu-Tang Clan konserten på Gröna Lund. Riktigt trevlig tillställning, med en publik som blev helt vild. De klättrade på hus, lyktstolpar och träd. Kul att se! :)
