Tano tänker

Det slog mig på morgonen när jag väntade på tunnelbanetåget, hur otroligt viktig inställningen till allt är. Jag hade just missat tåget med några sekunder men kände mig ändå tillfreds där jag satt på perrongen och väntade på nästa tåg. Det var en uppsluppen känsla, som att allting löser sig. På senaste har det varit en tid av bristande motivation för mycket; jobb, träning och lägenhetssökande. Inget har känts inspirerande, bara något som man måste ta sig igenom. För vad skulle man annars göra? Man slår på autopiloten och kör på för att man måste. Inte för att jag inte njutit av fritiden, har varit en hel del roliga aktiviteter och äventyr med härliga personer, men vardagens måsten dikterar ändå ens sinnestämning. Det hör väl till livet att vara så ibland.

 

Idag kändes det dock annorlunda. Det kändes lättare, som att man åter är på nedförsbacke igen efter en slitsam uppförskörning. Startade denna vecka styrkelyftssatsningen mot SM i januari. Det var faktiskt kul. Inte riktigt på den motivationsnivå man haft tidigare år men ändå så att man känner sig inspirerad att få utmana kroppen och testa spränga nya gränser. Dessa första pass har även gått över förväntan så det är onekligen positiv känsla på den fronten.

 

Och jobbet. Det var framförallt kring detta som allt föreföll sig så uppenbart. Jag insåg att detta trängande behov av ledighet som funnits under lång tid inte var där längre. Tanken på att jobba utan stopp i månader framöver tedde sig helt okej. Är det bara så att man tagit sig förbi semesterperioden? Att det undermedvetna nu är inställd på att det är en lång tid kvar innan frihet kan komma på tals igen? På samma sätt som man under ett löppass inte tillåter sig känna trötthet om man vet att det är lång väg kvar till målet? Jag tror det. Det handlar så mycket om inställningen och ibland inte ens medveten sådan. Har man bara accepterat något som ett faktum, och därför försöker se den bästa vägen igenom det, så känns det trots allt bra i slutändan.

 

Lägenhetssökandet går visserligen fortfarande trögt, men jag har boende löst för resten av hösten tack vare min fina kusin så någon panik är det ändå inte. Panik verkar dock alla andra i lägenhetssvängen ha så det räcker och blir över. Lägenheterna försvinner på löpande band innan första visningen ens genomförts, och detta för priser långt över vad som kunde ses för bara någon månad sedan. Onekligen en dålig period för lägenhetssköp. Förhoppningsvis lugnar det ner sig så småningom när terminsstarten är över.

 

Förövrigt är ett kvällsnöje jag haft senaste veckorna att redigera semesterfilm. Riktigt rogivande aktivitet. Så mycket känslor och minnen från en fantastisk tid att jag bara myser där i sängen med datorn i famnen. Att man har en långsam dator som ibland tar minuter på sig att behandla videoklippen gör inte så mycket, bara mer tid för att surfa och filosofera. Projekt som dessa är verkligen förnöjsamt. Får se vad man kan hitta på för nytt nu när detta är över. Kanske får vänta ett tag, för närmaste veckorna måste det ordnas med flytt och städning. Hursomhelst lyckades jag med konststycket att klippa ihop över en timmes film av semestermaterialet. Insåg dock att filmen är alldeles för lång för att någon ska orka ta sig igenom den, så satte i veckan igång med att korta av denna. Har nu fått ned längden till mindre än en tredjedel av den ursprungliga och där är nog filmen färdig. Vid tid ska jag ladda upp den. Tänkte göra det på FB; gillar inte tuben längre med dess censur. Hoppas det ändå går att länka till den i bloggen, men får undersöka detta.

 

Trevlig helg på er och hoppas ni har inställningen med er!