Kina - nya upplevelser - Tano tänker

Kina - nya upplevelser

Publicerad 2014-02-05 19:08:00 i Allmänt

Ni hao!

Så ännu en händelserik dag till ända. Med största sannolikhet blev jag återigen utsatt för skojare och en liten pengaförlust, men också ett minne rikare. Vi kommer till det men börjar med att säga några ord om gårdagen.

Som inte alls vara lika spännande. Nej den var faktiskt ingen höjdare alls! Började med att jag efter att ha vridit mig i sängen fem timmar utan att få en blund (jetlagen var tydligen inte avklarad som jag trott) ändå lyckades ta mig ner till frukostbuffén. En frukost som måste medges vara grym. Recensionerna av hotellet hade antytt att den ej höll hög standard men där fanns mer än på någon annan frukostbuffé jag varit på. En del roliga saker som dumplings och annat annorlunda kinesiskt. Till och med för en trött zombie kittlade den smaklökarna.

Väl tillbaka på hotellrummet blev jag till en klubbad säl på sängen, tvingade mig dock upp efter bara två timmar. Inget annat val än att vända dygnet rätt. Fint väder var det när jag begav mig av mot dagens mål, skyskraporna i Pudong distriktet. Allt väl så långt. Resten av dagen är dock inte särskilt rolig att skriva om. Den bestod nästan uteslutande av köande. Om det finns något jag kommer försöka undvika framöver under Kina-vistelsen är det definitivt att köa. Inte för att jag förväntar mig att lyckas särskilt bra, bara att slänga ett öga på bilderna för att inse varför... Kanske var det sämsta tiden att försöka bege sig upp i högsta tornet, med tanke på nyårsfirandet och kinesernas ledighet. Det kändes onekligen som att alla stadens innevånare också fått för sig att det var en toppendag för lite stadsutsikt.

Det började med två timmars kö utanför tornet. Som vanligt med köer förstår man inte hur långa de är fören man kommer runt nästa krök. Och då är det redan försent, biljetten är inhandlad och för varje minut som går så minskar incitamenten för att ge upp. Till råga på allt hade jag såklart klätt mig för lite. Vädret här i Shanghai är skönt, även om det nu är deras kallaste period är det mer som en svensk höstdag. Har kunnat gå med öppen skinnjacka genom staden. Däremot var snålblåsten runt detta torn inte att leka med. Kände mig som en ispinne när jag slutligen kom in i skydd. Där blev man visserligen varm, men slut på köandet var det inte på långa vägar. Tre timmar till i köer blev det innan man slutligen befann sig uppe i tornets första "pärla". Tornet föreställer alltså droppande pärlor mot ett kärl. Man kan säga att jag var rätt less vid detta laget. Kändes som rent tidsslöseri att inte göra någonting nu när man ändå var i Shanghai. Rätt tråkigt också när man inte har någon att prata med eller ens en mobil att leka med. Får påminna mig att i framtiden alltid ta med en bok för säkerhets skull. Det enda roliga under hela denna tid var de söta barnen som kom fram och ville säga hej till den annorlunda västerlänningen. "Hello!" "How are you?" frågade de blygt. Jag log och svarade "Im fine and how are you?" Men möttes mest av skrämda blickar och kanske något skratt. Såklart ska det tas kort också, men där är det främst mammorna som ivrigt puttar fram sina söner. Detta verkar de tycka är kul och ser riktigt glada ut över bilderna de får. Så enkelt man kan glädja ibland. :)

Och nog fick jag själv en del bra bilder från den häftiga utsikten över staden. Det långa köandet gjorde tyvärr att man missade solnedgången och ett grått dis hade smygit sig in över staden, men en utsikt över en riktig metropol är alltid slående. Efter färdigt fotograferande insåg jag att det gick att åka ytterligare ett steg upp, för bara en hundring till. Hela dagen hade ändå gått åt så varför inte? Lite köa till skulle man väl klara av. Och visst blev det så, e n dryg timme att komma upp och ännu mer ner. Tid för att filosofera fanns åtminstone och visst fick man ytterligare lite bättre utsikt innan hemfärden. Dock när jag insåg att linsskyddet på kameran fallit av sjönk modet till bottennivåer. Hela dagen kändes rätt ovärd. Men sådana känslor går över rätt snabbt. Finns ingen mening att hänga läpp, alla dagar kan inte vara de bästa!

Nästa dag började istället på bästa sätt. Med ett morgonträningspass före en frukostbuffe som verkligen avnjöts till sista tuggan. Därefter lite slappande på rummet för smälta maten innan man tog sig iväg till dagens första mål, Jingian templet. Vilket visade sig vara en hit!

Ett tempel mitt i staden, beläget bland alla skyskrapor. En plats med en lång historia, fortfarande välbesökt och fyllt av stämning. Det var fascinerande att stå bredvid alla bedjande besökare, man fylldes till bredden av ro trots det bistra och kyliga vädret. Detta är just vad jag gillar att uppleva när jag reser. Många fina bilder blev det också.

Efter detta begav jag mig mot centralparken för att gå på ett nytt museum men ännu en gång ville sig händelserna annorlunda. "Hi there, where are you from?" Hörde jag plötsligt i folkmyllret. Vände mig om och där stod det tre kineser, två tjejer och en kille, och tittade på mig. "Sweden" svarade jag och stannade till för att lyssna på vad de ville. De var alla duktiga på engelska, två av dem var tydligen också på besök i Shanghai och vi pratade lite generellt innan de undrade vart jag var påväg. När de hörde om museumet tyckte de att jag skulle följa dem istället till "teashowen" de var påväg till. Jaja tänkte jag, det är något de vill sälja på mig. Med måndagen färskt i minnet så tackade jag först nej och började gå igen, men det var något med deras sätt som stoppade mig. De kändes trevliga och genuina, trots de tvivel jag hyste. Min nyfikenhet tog över, kanske är jag ändå för skeptisk tänkte jag och oavsett känner jag ändå tillförsikt i att ingen kan tvinga mig till något. Så jag vände om till deras stora förtjusning.

Den ena tjejen pratade på som ingen annan och vi han prata om en hel del innan vi efter lite sökande kom fram till teshoppen. Möttes av en gammal kvinna som tydligen då skulle vara lärarinna i teföreställningen. Vi skulle in i ett litet rum och jag blev lite skeptisk igen. Men efter att ha pratat med dem under hela promenaden hade jag verkligen svårt för att kunna peka på att det skulle vara något fel med dem och deras berättelse. Det kändes åtminstone inte hotfullt på något vis. Och nog var det roligt ändå, vi var väl där totalt en timme och smakade på teer och fick höra historia. Den pratglada tjejen översatte, men min känsla var att hon visste långt mycket mer om teerna än vad gamla kvinnan berättade på kinesiska. Lite vaksam var jag också på att hålla koll så att vi drack samma saker och inget annat skumt var i görningen. Vilket var lite jobbigt när man samtidigt ska försöka föra samtal och hänga med i berättelserna samt dricka själva teet. Nog kan jag förstå hur man kan bli lurad i dylika situationer. Jag fick också se en prislista som kändes rätt dyr men ändå inte så farlig. När antalet teer började dra iväg så var jag ändå tvungen att fråga om vad allt skulle kosta och poängterade att jag inte hade mycket pengar på mig. De var som alltid trevliga och försäkrade att man fick välja själv hur mycket man smakade och att det var "AA"(om jag hörde rätt) typ kinesiskt för att alla betalar för sig (vilket såklart inte spelar någon roll om det nu var en bluff). Låt gå tänkte jag, vi får väl se vad som händer. Om inte annat var det som sagt trevligt och de försökte även lära mig kinesiska (vilket dock tycks gå in genom ena örat och ut genom andra, hur mycket jag än repeterar det.). Efter smakandet ville tanten sälja te på burk och återigen fick jag känslan av att tjejen visste exakt hur det låg till och ville sälja på mig så mycket som möjligt. Men där sa jag nej, det fick vara bra. Så var det dags att betala, just det kanske då värt att nämna att den andra tjejen i princip hade varit borta under hela tiden på toa med magproblem tydligen... Så hon skulle såklart inte betala, killen föreslog något och jag hängde inte riktigt med. Men det var tydligen så att han ville vara gentlemannamässig och att vi killar skulle dela på notan och låta tjejerna gå fria. Tjejen hade även köpt te på burk så dyrt blev det, drygt 700 var... Löjligt, jag skrattade "Not a chance! I can pay for the tea I have tried myself, but nothing else!"
De hörde väl att jag var bestämd så det knystades inget, tanten räknade om och det blev istället drygt trehundra. Nu var det också så att jag bara hade 300 på mig efter tempelbesöket så det fick räcka, tänkte då inte gå och ta ut några pengar. Vi fick därefter stanna så länge vi ville och dricka av teerna vi testat (som ändå ska sägas var goda) men jag kände mig rätt färdig. Lite osäker på vad jag skulle tro om alltihopa.

Vi gick tillsammans tillbaka. Fortfarande var de trevliga och hjälpsamma med att vara säker på att man hittade hem rätt. Trots att hela händelseförloppet känns så uppenbart fel, de visste liksom för mycket, var för uppmärksamma på mig, ville att jag skulle betala för mycket och varför? Vad skulle jag ens vara där för? Kan alternativet vara att de bara ville ha någon att dela notan med? Har haft tid att tänka på det men jag känner mig fortfarande inte riktigt säker. Om allt var fejk så var de verkligen oerhört skickliga. Kanske är jag bara för skeptisk. Jag vet ärligt talat inte och lär väl aldrig få veta heller. Bara en sådan sak som att vi under tiden pratat om vad man gjorde här i Shanghai och att de tyckte "Frensch Concession" var "The thing!". Där hade de festat kvällen innan och skulle nog dit denna kväll igen. De frågade även i princip om jag skulle med. Kände mig dock inte så sugen på fest och ska upp tidigt för att flyga till Beijing på morgonen. I efterhand ångrar jag dock att jag inte tog deras nummer, det hade varit intressant av flera anledningar.

Nåväl nya upplevelser att smälta. Några hundralappar spelar absolut ingen roll. Hade säkerligen inte självmant betalat för teprovningen så mycket i förväg, men i efterhand känns det ändå värt det. Alternativet hade ju varit att jag bara fortsatt vandra själv under dagen. Resten av dagen besökte jag den gamla staden och "Yuyuan garden". Finns mycket att se här i Shanghai. Lär nog återkomma när jag bor i Nanjing, som bara ligger en timme bort med snabbtåget.

Två träningspass han jag också med denna dag. I Beijing måste jag dock hitta ett riktigt gym om det ska bli någon seriös träning. Hotellgym räcker bara så långt... Nej dags för sömnen så man orkar resa till Beijing imorgon! Bjuder på lite bilder. Ha det så gott!