Att vara ingenjör
Imorgon ska jag hålla en presentation på en skola om att vara ingenjör. Skolklassen består av elever i årskurs nio och jag antar dessa just nu är i funderingarna inför valet till gymnasiet. Förhoppningsvis kommer jag kunna påverka några av dessa att välja den tekniska och naturvetenskapliga inriktningen. För att behålla välfärden i Sverige behöver vi onekligen åter skapa ett större intresse för dessa områden. Så detta ser jag som en chans för mig att göra en insats.
Åtminstone var det min initiala tanke när jag glatt tackade ja till att hålla presentationen. Sedan kom skrivkrampen. Hur ska jag kunna framställa ingenjörsyrket attraktivt? Hur ska jag få dessa ungdomar intresserade när de dagligen influeras av alla de tuffa gestaltningarna ofta görs av andra yrkesområden som poliser, brandmän, doktorer och advokater genom serier, filmer och övrig media. Jag kände oket på mina axlar så det gick inget vidare. Jag började skriva om min historia, det enda perspektiv jag kan dela med mig av, men det kändes inte så spännande. Vägen till att bli ingenjör är trots allt mest teoretiskt jobb utan större andel glamour. Men sedan lät jag det sjunka in några dagar och det slog mig, poängen är kanske inte att det ska vara så häftigt? Kanske är det inte så sexigt vid första anblicken men det finns trots allt mycket fördelar med att gå en naturvetenskaplig väg. Visserligen är det hårt slit, den intellektuella typen, men belöningen är i slutändan förhoppningsvis ett tillfredställande och varierande jobb som kommer kännas betydelsefullt för resten av livet. Och det är väl detta som man ska lyfta fram så ett informerat val kan göras. Jag skrotade dock idéen om att berätta om min historia rakt upp och ner. Jag hade erhållit en del frågor från skolklassen i förväg så försökte besvara dessa frågor genom att knyta ihop dem med mina erfarenheter och eftersom jag gillar bilder så fick det bli mycket av den varan!
Så här följer min presentationen av ingenjörsresan so far...
Börjar med en gammal bild från gården i Norrbotten. I snö och kyla växte jag upp och hela grundskolan samt gymnasiet avverkades i hemstaden Boden.
Detta är faktiskt ett matteprov från första månaderna på gymnasiet. Roligt vad man kan hitta när man letar igenom gamla saker på vinden, ibland är det allt bra att man sparar. Så vad läste jag på gymnasiet? Den naturvetenskapliga inriktningen men i en mixad klass med teknikinriktningen. Detta prov är alltså en del från det allra första man kommer genomföra om man väljer natur på gymnasiet. Ser inte avancerat ut, kanske är det till stor del repetition av det man läser i högstadiet.
Ska man bli ingenjör är det såklart smart att välja något program som ger behörighet, dvs natur eller teknik. Däremot är inte möjligheterna stängda om man inte skulle göra detta. Universiteten erbjuder ofta ett “tekniskt basår” där man får behörighet genom att läsa upp de kurser man saknar. Jag skulle dock förespråka att välja naturvetenskaplig inriktning direkt, det ger dels möjlighet att känna på ämnena och dels får man god tid på sig att skaffa sig förståelse inför fortsättningen. Helt enkelt en bra början till att lära sig lösa problem, vilket är grunden till all ingenjörskunskap.
Vad denna bild visar är nog klurigare. Svaret är också en del av ett prov men denna gång från första året på universitetet. Reell Analys 2, en mattekurs. Jag tvivlar på att många som inte läst mer avancerad mattematik förstår problemen eller ens terminologin men skillnaden på nivån från ettan på gymnasiet till första året på universitetet är monumental. Är inte det lite häftigt? Vad man kan lära sig om man vill. Det finns så mycket att förstå om naturen, fysiken och hur världen fungerar. Men faktiskt vill jag poängtera att det är inte det viktigaste med att läsa till ingenjör. Inte heller jag skulle kunna sätta mig ner när som helst och lösa dessa problem utan att först läsa på mer och friska upp minnet. Det spelar egentligen ingen roll hur många år som gått, så fort du slutat använda en kunskap kommer den gradvisa försvinna från minnet. Och det är precis som det ska vara. För det är inte kunskapen i sig, inte med vilken formel du kan lösa ett givet matematiskt problem eller vilka som är mekanikens lagar eller hur vågörelselärans grunder beter sig som är det fundamentala. Det är istället en förståelse för hur man tar till sig ny information, processar den och använder den till att lösa nya problem. Hur man attackerar saker logiskt och löser svårigheter. Det är i mitt tycke själva essensen av att vara ingenjör, att vara analytisk, kreativ och skarpsinnig.
Känns platsen igen? Bilden är tagen från innergården på KTH. Direkt efter gymnasiet flyttade jag hit till Stockholm. KTH är en bra skola men livet i Stockholm är kanske inte det optimala för en inflyttad student. Bostadssituation, studentliv och avstånd hem. Så jag bytte faktiskt efter ett år skola till Umeå Universitet. Men fortfarande på samma civilingenjörsprogram. Många civilingenjörslinjer är så generella att de i princip följer samma mall så att byta skola behöver inte vara något stort problem om programmet erbjuds. Och eftersom flera program är så teoretiska behövs det inte så mycket speciellt material. Men labbar har man såklart en hel del av. Här kanske KTH har en fördel i och med att de är en mer känd skola med en större budget, men en studentort som Umeå har istället fördelen av en väldigt bra studentgemenskap. Till skillnad från Stockholm där många studenter är “inhemska” och fortfarande bor hemma är det många som flyttar till en studieort endast för studierna. Därför är de flesta öppna för att skaffa nytt umgänge och träffa nya vänner. Mycket omkring skolan är även inriktat mot studenterna vilket gör att totala upplevelsen av studentlivet blir bättre. Det är även en utomordentlig möjlighet att flytta iväg och lämna det trygga hemmet. Att utmana sig gör alltid att man växer som människa. I slutändan finns de flesta jobben i storstäderna så att man tids nog hamnar där är ingen högoddsare.
Detta är KTHs respektive Umeå Universitets logotyper för fysiksektionen, dvs sektionen för Tekniska Fysiker. Själv har jag alltid varit intresserad av matematik och fysik. Så när jag skulle söka program till universitetet hörde jag mig för vad man skulle välja för att få mest av den varan. Svaret blev Teknisk Fysik och det blev också mitt val av program. Det är tydligen den civilingenjörslinje som anses tuffast, måhända det svåraste man kan läsa universitet. Det sker också en del avhopp men om man inte känner att det blev rätt kan man alltid byta till en annan linje. Hög andel av de som hoppar av går faktiskt över till att läsa till lärare istället.
Det frågades om man måste ha bra betyg för att bli ingenjör. Och svaret är väl som så ofta att det är relativt. I jämförelse med att läsa till t.ex. läkare så nej. Det finns definitivt program som har högre intagningspoäng.
Intresset för matematik och naturvetenskapliga ämnen har varit hyfsat lågt i flera år. Tyvärr eftersom det speglar bristande intresse och intresse är något som verkligen behövs, teknikutveckling är drivkraften som för samhället framåt. Att läsa ingenjör är en tuff uppgift och en del tvekar nog för att de tror det är för svårt, men har man bara rätt motivation tror jag många fler än vad som tror det skulle klara av det. Ovan har jag klippt ut årets intagningspoäng till fysiker-programmet på KTH respektive Umeå Universitet. Som synes är antagningspoängen lägre i Umeå och antalet sökande likaså. Naturligt eftersom Stockholm är en mycket större stad och KTH ett populärare universitet.
Just de här siffrorna är dock för mig obekanta, de har gjort om systemen sedan jag ansökte till universitetet för många år sedan och gränserna har höjts. När jag sökte var tjugo maxpoäng och då låg KTH på höga arton, dvs man behövde en hyfsat stor andel mvg för att ta sig in. Men det finns många fler ingenjörslinjer och skolor där poängen inte är lika höga, så även om det självklart är bra att fokusera på plugget i gymnasiet så måste man inte ha toppbetyg för att läsa till ingenjör.
Ovan är listor på de olika ingenjörsinriktningarna på KTH. Det finns alltså två typer av ingenjörer, högeskoleingenjör är normalt sett en treårig utbildning medan en civilingenjör är på fem år. Civilingenjörer läser mer grundläggande teori medan högskoleingenjörer kör på mer specifika kurser mot ett ämnesområde. Civilingejörer blir därför lite bredare och högskoleingejörer blir mer praktisk. Eller som KTH uttrycker på sin hemsida: “Med en grov generalisering kan man säga att skillnaden mellan en civilingenjör och en högskoleingenjör är att högskoleingenjören utvecklar och förbättrar den teknik vi redan har, medan civilingenjören arbetar med att bestämma hur tekniken ska se ut i framtiden.”
Jag skulle säga att vad man väljer är en smaksak, vill man ta den snabbare vägen ut i arbetslivet så fungerar högskoleingenjör bra. Arbetsmarknaden har hög efterfrågan även på högskoleingenjörer så enbart för att få ett arbete spelar det inte så stor roll vilket man läst. En civilingenjörsutbildning kan dock öppna fler portar och karriärsmöjligheter.
Här har jag tagit med två bilder från Kanada, en från campus på University of Western Ontario och en från Torontos stadskärna. Varför visar jag dessa? Om jag ska berätta om studietiden så kan jag inte missa att ta med något av det bästa jag gjort, nämligen att åka iväg som utbytesstudent. Det seglar upp i topp över bästa tiden av mitt liv och jag rekommenderar ALLA som läser på högskola att ta chansen. Det är en chans som inte kommer igen. Möjligheterna att resa runt i världen kommer alltid finnas (och det är något jag älskar att göra) men situationen man hamnar i som utbytesstudent är speciell. Du kommer till ett nytt land helt själv men möter där människor från världens alla hörn som befinner sig i precis samma situation. Alla är öppna för att träffa nya vänner och upptäcka nya platser. Gemenskapen och upplevelserna man får där är unika. Fortfarande idag, flera år senare, har jag kontakt med personer från denna tid i länder långt borta. Och senast för några veckor sedan fick jag besök här i Stockholm av en vän från Tyskland som numera är bosatt i Schweiz. Nedan är en bild från när en stor del av utbytesgänget på UWO var och bowlade.
En civilingenjörs utbildning är som sagt fem år i dagsläget. När jag började läsa kunde man välja mellan den gamla examen på 4,5 år men jag valde den nya längre för att man då får en masterexamen vilket följer internationell standard. Sista halvåret består av ett examensarbete som du normalt sett gör ute på ett företag (finns även de som gör exjobbet på universitetet, men det kan vara värt att ta chansen på ett företag. Även om man initialt tänkt stanna inom den akademiska världen så tror jag det är nyttiga erfarenheter att testa på). Var man hamnar efter utbildningen är ofta omöjligt att säga. Jag hade faktiskt inte läst något om radioteknologi alls. Min inriktning var mot avancerad matematik, något jag inte arbetar med alls idag. Att jag hamnade på Ericsson beror rätt och slätt på slumpen. Jag var på en marknadsdag på universitetet och minns att jag just skulle gå hem men tog en sista sväng och stannade till vid Ericssons bås. Blev där positivt överraskad av exjobben de erbjöd, de var konkreta och mer seriösa än andra förslag jag sett. Det var även beläget i Luleå, så jag skulle då kunna återvända hem. Jag visste att jag senare ville iväg söderut men det kunde vara en trevlig möjlighet att återse gamla vänner för en stund. Exjobbet i Luleå gick bra så direkt efter det var slut fick jag anställning på Ericsson i Stockholm.
Varför jag visade den här filmen är inte främst för att den är från Ericsson, som man kan tro, utan som ett försök att svara på frågan om vad en ingenjör gör. Enkelt utryckt så utvecklar ingenjörer teknik och Ericsson är ett hundraårigt exempel på ingenjörskonst. Den fantastiska utvecklingen av kommunikation i vårat samhälle är ett ypperliga bevis på varför ingenjörer behövs. Oavsett vilken typ av ingenjör man är så kommer man göra något som leder samhället framåt. Är inte det både spännande och inspirerande?
Tar också med Ericssons vision, för det är något jag kan stå bakom till hundra procent. Om jag inte kände att detta var något jag trodde på skulle jag antagligen inte jobba med det jag gör nu. Att vi genom att utveckla våra kommunikationssätt gör världen till en bättre plats är något jag tror benhårt på. Det är bara genom förbättrad kommunikation som vi kan skapa plattformar för att lösa konflikter och meningskiljaktigheter som finns bland människor världen runt. På så sätt känns det bra att man är delaktig i något som är positivt för samhället och mänskligheten. Som de tog upp i filmen så har Ericsson hjälpt till i konflikter och katastrofer, vilket jag tycker visar att de står bakom vad de säger och inte bara använder tomma ord.
Så till frågan vad vi gör när vi jobbar. Vad som visas är en förklaring av LTE, även kallat 4g. Utveckling av mobilnät är alltså vad jag jobbar med på Ericsson. Vi konstruerar utrustningen som operatörer, som Telia och 3, köper för att användare som ni ska kunna ringa och surfa med era mobiler. Det är oerhört komplexa system så det är hundratals, ja till och med tusentals, som jobbar bara med en viss typ av mobilteknologi. En anekdot är att Ericsson är ett av världens största mjukvaruföretag och världsledande på mobilnät. Kanske brister kunskapen lite hos allmännheten avseende hur stort Ericsson är men det är faktiskt ett av Sveriges viktigaste företag och har över 100 000 anställda runtomkring världen. Bara på huvudkontoret i Kista är vi uppemot 15000 som jobbar.
När jag började på Ericsson så anställdes jag som systemingenjör. I den rollen ska man ha förståelse för en stor del av systemet (det finns ingen som har koll på allt) och ta reda på, genom studier, vad för ny funktionalitet som skall implementeras. För detta använder man ofta simulatorer som simulerar radionät och innehåller modeller för användare, basstationer och radioförhållanden så man kan utvärdera vad som händer med prestandan vid förändringar. Efter en stund började jag dock i ett nytt team där jag var med och implementerade funktionalitet i själva produkten som numera finns i basstationer runtom hela världen. Det är också en cool tanke, att saker man varit med och gjort potentiellt används av miljoner av människor. Efter det bytte jag igen till positionen jag sitter på just nu, vilket är en typ av specialist (kallad product guardian) och arbetar med simulatorn. Det betyder att det mesta av mina dagar går åt till att lösa problem och då till stor del andras när de kommer till mig för att få hjälp. Det är kul, dels för att man utvecklas av att hjälpa andra och dels för att det är varierat. Jag gillar dock att få ha mina egna projekt, speciellt roligt är det att vara kreativ och ta fram ny funktionalitet i simulatorn. Så på bara tre år har jag hunnit testa på olika roller och fler lär det bli. När man jobbar på ett så stort företag som Ericsson behöver man inte byta jobb för att byta arbetsuppgifter. Det finns alla möjliga typer av karriärvägar att ta bara inom företaget.
Detta är nog en av de saker jag tycker är roligast (och som jag skulle vilja göra mer av), dvs att ta patent! Ovan syns en bekräftelse på mitt första patent (som också är det jag är mest stolt över, eftersom jag gjorde det under mitt examensarbete och det var endast jag med hjälp av min handledare som arbetade med det). Efter det har det blivit några till under min tid som anställd på Ericsson men då i grupp med andra. Beroende på vilken position du har är detta en del av arbetsuppgifterna. Ericssons patentportfölj är en viktig del av företaget och något som alltid måste utökas för att hålla ställningarna i en stenhård konkurrens. Nu har jag vant mig vid tanken men från början var det rätt eggande att veta att ens namn fanns registrerat på ett patent, en uppfinning, i länder runt hela världen!
Här tog jag med ett utdrag från en tidsrapport, lite random men kom inte på någon bättre bild. Det frågades om det var mycket jobb och stressigt som ingenjör. Svaret är att det kan vara men det behöver inte. Luddigt men till stor del beror det på vilken typ av jobb man har. Generellt är det vanliga kontorstider som gäller för de flesta ingenjörer, dvs fyrtio timmar per arbetsvecka. För egen del (som synes ovan) har det blivit en hel del extrajobb, men det har till största del varit frivilligt. Mycket på grund av att jag haft roliga projekt som jag inte hunnit med under normal arbetstid. Värdefullt för företaget att få det gjort men inget som skulle belasta mig personligen om det inte avklarades. På Ericsson är det sällan just sådana krav ställs, utan medarbetarnas privatliv respekteras högt. Ett ingenjörsjobb kan såklart vara stressigt om saker måste fixas till en deadline men just det kan också ses som positivt då mål skapar spänning i vardagen. Trivs man inte med det kan man säkerligen även hitta arbeten där stressen är på en minimal nivå.
Beroende på vad man har för inställning kan en av de negativ aspekterna vara att ingenjör inte är något latmansjobb. Man åker till jobbet för att använda hjärnan, det är ingen transportsträcka från morgonen till kvällen, och det förväntas att man presterar. För visssa kan säkert dessa krav vara stressande men personligen skulle jag inte trivas på ett jobb där jag inte kontinuerligt utmanades. Det är vad som gör det intressant och i sin tur kul. Och kul ska man ha på jobbet, för det är trots allt där det mesta av ens vakna tid kommer tillbringas under en majoritet av ens liv.
Det frågades om lönen och ovan är väl en del av svaret. Jag har läst klagomål om att ingenjör inte är ett välbetalt yrke i Sverige, och så är nog fallet om man jämför internationellt, men är det verkligen dåligt? Ovan ses medellönerna för alla ingenjörer och siffrorna verkar stämma ganska bra med vad jag vet utifrån mina kollegor. Dessa är kanske lite svåra att relatera till, särskilt om man inte ens tagit sig in på arbetsmarknaden ännu, så jag undersökte var jag själv låg till på lönekurvan för att sätta siffrorna i ett sammanhang.
Två jämförelser, en mot personer i samma ålder och en mot alla åldrar. Ligger alltså kring 90 procent efter tre års arbete. Det syns tydligt att det finns arbeten där man tjänar mer pengar men ingenjörsyrket verkar befinna sig i det högre spektrat på lönekurvan. Ett välbetalt yrkesområde helt enkelt.
Passade vidare frågan om vad som är det bästa med att vara ingenjör till några ingenjörsvänner och fick lite blandade svar. Jag kan hålla med dem allihopa, att vara ingenjör har alla dessa fördelar!
Men en av de mest positiva sakerna som jag ser det är möjligheterna som finns, att resa ut i världen är en av dem jag uppskattar mest. Bilden ovan är från Kina och i bakgrunden skymtas den kinesiska muren som slingrar sig över bergskamrarna. Genom jobbet fick jag i början av detta året chansen att jobba i Asien i fem månader. En fantastisk erfarenhet. Inte på samma nivå som att vara utbytesstudent, men att möta nya kulturer och få nya perspektiv på tillvaron är i min mening ovärderligt. Synen på livet här i Sverige kommer aldrig vara densamma. Samtidigt växte man en hel del som människa genom att ta en roll som expert och då på köpet förväntas kunna i princip allt. Tror folk att du kan allt, så ser du till att kunna just allt. Man försöker leva upp till förväntningarna och växer med uppgiften.
Så till sista frågan, har du mycket tid med familjen? Nu har jag ingen familj, men jag kan ändå svara ja på frågan för tiden till det finns. Använder istället mycket av min fritid till träning, där bilden ovan är från styrkelyfts-SM förra vintern. Arbetet som ingenjör är flexibelt så att sköta om friitdsintressen, eller en familj, bör inte vara några problem. Många är kollegorna som har barn och behövs det kan de sluta tidigt eller till och med jobba hemifrån.
Tänkte avsluta presentationen med en film på något som jag tycker är en häftig vision, något som inte längre är science fiction. Snabbare än vi anar är det såhär vår vardag kommer se ut!
Tänkte avsluta presentationen med en film på något som jag tycker är en häftig vision, något som inte längre är science fiction. Snabbare än vi anar är det såhär vår vardag kommer se ut!
