Tano tänker

Återigen en jul på västkusten. Ovanan för en norrlänning med snöfria jular, gröna gräsmattor och regn börjar avta. Nya traditioner skapas. Men jag klagar inte. Jag har upplevt min beskärda del av becksvart mörker och iskyla. Jag har fryst händer och fötter av mig. Det är inget jag saknar. Kyla är verkligen inget jag gillar, vilket är lite ironi med tanke på hur lätt jag har för att bli varm. I slutändan trivs jag ändå rätt bra med dessa varmare snöfria jular.

 

Såg på film med föräldrarna ikväll. Det var en bra film, "Promised land" var dess namn. Återknöt delvis till vad mina tankar har vandrat kring den senaste tiden, om pengar och konsumtion. Ett område omöjligt att inte reflektera över i dessa shoppingens högtider.

 

Filmen handlar om skifferoljeboomen i USA. Den belyser problemen med de stora pengarna, förstörelsen av naturen för skapandet av dessa och den lilla människans maktlöshet. Tänk om detta bara kunde varit fiktion? Men det är det inte. Storyn är högst verklig, det är så världen ser ut. Jag har skrivit om det förut, om min skepticism mot vårat samhälle. Jag har inga höga förhoppningar. Ser inte hur detta ska sluta väl för människan. Jag tycker mig märka att det skrivs mer och mer i media om de problem man läst om i flera år. Jag ställer mig frågan igen, finns det någon som har en lösning? Vilka förhoppningar finns det att vända på skutan?

Det kommer nog inte sluta förens människan nöjer sig. Vilket inte kommer ske. Vi ska alltid ha det bättre. Men någon måste i slutändan alltid betala. Om ingen gör det nu så får våra barn göra det i framtiden. Jag är själv en skuld i detta, jag lever bättre än de flesta i denna värld och skulle inte vilja ge upp det jag har. Och även jag blir förblindad av pengar. Fick på fredagen månadens lönebesked. Har senaste tiden jobbat mer än någonsin tidigare. Många är de kvällar jag stannat på jobbet till midnatt. Detta syntes i lönekuvertet. När jag märkte det blev jag förvånad men glad. Det kändes bra. På vägen hem funderade jag dock över varifrån denna känsla stammade. Vad spelar dessa pengar för någon roll i realiteten? Visst å ena sidan så behöver jag dem. Tids nog måste jag fixa det där boendet på denna galna bostadsmarknad som storstaden huserar. Den tidpunkten har jag bara skjutit upp med min kommande utlandsperiod. Men om jag inte behövde bedriva detta sparande, vad skulle jag då använda pengarna till? Vad skulle jag prioritera att spendera på?

 

Vårat samhäller är byggt runt konsumtion. Det är obestridligt. Jag ser folk som konsumerar mycket. Men jag dömer inte. Jag påstår inte att det är något fel med det. Jag frågar mig istället, kanske gör de rätt? Vad ska pengarna finnas till annars? Om just att köpa grejer gör dem gladare, om det berikar deras liv, så varför inte? Oavsett vilken underliggande faktor som skapar behovet, om det är saker som skänker en roliga stunder eller bara får en att känna status, så ger valen mervärde till deras liv så är det svårt att påstå de tagit fel beslut. Jag känner bara inte riktigt igen mig i köphetsen. Inte i dagsläget. Jag införskaffar väldigt sällan prylar, åtminstone  inte nya saker om jag redan har något likvärdigt som fungerar. Känner sällan något behov av det. Kanske är det bara en vana sprungen ur ett långvarit snålt studentliv. Kanske finns det en liten tanke på att inte förbruka i onödan. Men det kan finnas saker som även jag drömmer om. En motorcykel skulle jag t.ex. vilja köpa någon dag. Det vore något jag skulle vilja lägga min konsumtion på. När jag tänker efter vet jag också något annat jag prioriterar. Resor, kultur och upplevelser. Det är självfallet även det en form av konsumtion.

 

Annars har tankarna på senare tid gått mot att skänka mer till välgörenhet. Ge till de som behöver det bättre. Det finns alltid många i världen som skulle ha mer nytta av lite mer än man själv har av det. Bakomliggande faktorn för denna handling ligger väl även här i att man själv känner sig bra för att man gör något som ger någon annan glädje. Men det spelar faktiskt ingen roll vilka anledningarna är som skapar den goda handlingen. Handlingen blir inte mindre god för att den bottnar i något som är själviskt. Det viktiga är att tanken och resultatet är något som gör världen bättre. Ändå har jag inte gjort slag i saken. Jag har skjutit på beslutet att bestämma mig för vad jag vill skänka till. Det är dags att ta tag i det nu. Hursomhelst har känslan av att vilja göra något mer här i världen har också fött fram andra idéer. Som utecklats till konkreta planer. Jag ska verkligen göra mitt yttersta för att förverkliga dem.

 

Fick frågan om vad jag önskade mig i julklapp. Inget var det spontana svaret. Men när jag tänkte efter fanns det ju saker som jag ändå behöver. Som jag tids nog tänkt köpa själv. Så åter till denna överkonsumtion av saker. Jag är kluven. Ofta har den känts hopplös men så länge den finns hos alla i varierande grad så kommer ingen enskild person kunna göra en förändring. Det behövs en större händelse och kollektivt beslut som gör att vi anpassar vårat samhälle till något mer långsiktigt hållbart. Så länge en enskild person förhåller sig till det samhälle den lever i och utifrån detta gör de valen denna mår bäst av så kan jag inte se det som fel. Vi får hoppas världen reder upp sig ändå.

 

Jag hoppas ni alla överlevt köphetsen och nu får lugn och ro för att ha en riktigt god jul! :)

Ligger hemma i feber och fick plötsligt för mig att skriva igen. Det var nu länge sedan jag gjorde det här. Jag vet inte vad som hände riktigt men lusten att skriva försvann. Eller jag vet vilka händelserna var men jag vet inte varför dessa resulterade i en förlorad inspiration. Kanske var det upplevelser som gjorde att man kom in i ett nytt skeende av livet. Liksom allt annat går väl även intressen och motivation i perioder.

 

Att jag inte har skrivit är dock inte helt sant. Jag har skrivit en hel del, men bara för mig själv. Likt en dagbok har jag dokumenterat händelser från året och tankar kring dessa. Skrifter för privata att dela med sig av men som onekligen frambringat en skön känsla att få ner. Att skriva kan vara ett sätt att ge utlopp för känslor och skapa en distans till dessa.

 

Tiden för avresa till fjärran land närmar sig med stormsteg och jag misstänker att det kommer bli mer skrivande då. Nej jag vet att det kommer bli det. Massor av nya intryck att kontemplera. Jag kommer onekligen även att ha tiden för detta. Som jag sagt förut, det blir en tid för sig själv att tänka och begrunda livet. En tid jag ser fram emot. Jag började dock idag ifrågasätta om den blir för kort? Återvänder hem till Sverige redan i mitten av sommaren. Tror tiden dit kommer gå snabbt och vad händer sedan? Jobbet och livet har känts så bra när man har haft detta att se fram emot. Jag befarar att det kommer kännas väldigt tomt när man kommer hem. Eller så blir det tvärtom en skön känsla. Det kommer säkerligen finnas mycket upplevelser att smälta och samla sig ifrån. Onödiga tankar hursomhelst, det får man tackla då, nu ska här levas!

 

Började titta på bilder från året som passerat idag. Bara skummade igenom allt. Tänkte att jag ska sätta ihop ett album. Välja ut de mest minnesvärda ögonblicken. Det blir svårt för det är så många. Oj vad otroligt mycket som hinner hända på ett år! Tiden går snabbt men ändå lyckas man uppleva mer än man på förhand trodde var möjligt. Nu är det snart nyårsafton. Jag brukar alltid ställa mig vid tolvslaget, titta på fyrverkerierna och tänka tillbaka på året som gått. Var stod jag för ett år sedan? Vad hade jag då för planer och förväntningar? Det vill sig alltid att man är på en ny plats, med nya minnen och nya tankar. Jag skulle påstå att man aldrig är där man trodde man skulle vara, så har det åtminstone varit för mig så länge jag kan minnas. Och det är väl inte 

konstigt, om man bara ser på detta året så har det funnits så många val som kunde lett till helt andra situationer. Jag har för längesedan gett upp tanken att försöka planera framtiden. Åtminstone något vidare långt in i denna. När jag tänker efter så planerar jag nog som högst saker för någon månad framåt. Resten låter jag livet och möjligheterna som uppenbarar sig styra. Ärligt talat skulle jag tycka det var tråkigt att på något sånär veta vad som komma skulle. Det hör till tjusningen av livet att det förändras och att man hela tiden får vara med om oväntade saker. Att stampa på för länge på samma plats tror jag aldrig kommer bli något för mig.

 

Denna förkylning har satt sig hårt. Får nog stanna hemma från jobbet imorgon. Typiskt, nu när uppladdningen inför SM påbörjats och kroppen till stor del verkar ha återhämtat sig från senaste tidens skador. Men bättre sjuk nu än om några veckor! Och bara en vecka kvar till jul, då finns det tid för sinnesro och återhämtning. Det ska bli mycket trevligt! :)