Tankar om bloggande...
Så jag har tänkt. Vad ska man skriva här egentligen? Kan det verkligen ersätta alla de texter mina vänner dränks av? Nej antagligen inte. Så personlig vore det bara dumt att vara såhär helt öppet på nätet. Vännerna får nog även i fortsättningen stå ut med mina skrivelser. För skriva är något som ligger mig varmt om hjärtat, och det kan jag nog göra rätt ihärdigt när andan faller på. Ibland känns det bara skönare att formulera sig i text. Kanske beror detta på min normalt sett rätt "obabbliga" personlighet. Bara senaste veckan fått höra två orelaterade personer kommentera min tysta person. Jag skyller på mina lugna norrländska gener. För lugn är något jag också benämns med återkommande. Och det stämmer, ska mycket till för att jag ska stressa upp mig. Ja ens bli upprörd, det händer nästan aldrig... Kan nog vara både positivt och negativt men man är ju som man är. Nog om det, nu vet ni att jag kan babbla i text istället... ;)
Känns lite spännande med en blogg faktiskt, vet inte hur det kommer utveckla sig. Fast först kanske jag som sagt skulle bestämma mig för vad den ska handla om. Känns lite som ett tema borde finnas. Eller kanske kan innehållet bara vara slumpmässiga tankar som detta? Eller blir det tråkigt? Jag vet inte. Vet konstigt nog inte mycket om bloggvärlden. Har aldrig varit särskilt intresserad av att läsa dylika ting. Det har väl hänt någon gång, men då har det främst varit idrottsbloggar för att jag känner personerna ifråga. Men en träningsblogg blir detta inte! Nej jag är allvarligt trött på hela den världen. Spyr nästan lite över alltihopa. Det är väl dock till största delen mitt eget fel som lever ett liv där träningen tar upp en stor majoritet av vardagen. Jag känner dock att det får räcka med att man tränar två gånger om dagen. Det finns så mycket annat i livet än just träning, så när jag inte själv tränar vill jag inte behöva tänka mer på det. Är antagligen därför jag väldigt sällan postar något om min träning på sociala medier. Har dock fört en träningsjornal i flera år, men nu lagt även den lite på is. Hursomhelst något annat än träning får fokuset på denna bloggen bli, även om jag nog får gardera mig och säga att det är oundvikligt att även något sådant smyger sig in ibland.
Fick kommentaren igår "Första inlägget om en död mus?". Ja lite så kan det nog bli. Jag är väl lite av observatör, tycker att både små och stora saker kan vara intressanta. Må det så vara en liten mus eller en resa till ett exotiskt land. Kanske får det bli just så blandat här. Den som lever får väl se...
För att förtydliga bloggens första inlägg så var just jag en av de personerna som var rätt sliten efter helgens bravader. Men trots baksmälla, en ond fot och andra blessyrer (som brännsåret på bilden nedan från en förlupen stekpanna...) så var det en förhimla grym helg! Framförallt välbehövlig! Haft en liten svacka senaste tiden, en sådan som vi alla får ibland pga livets omständigheter. Då hjälper det att få släppa allt och leva livets goda med fantastiska vänner! Faktiskt utan alla dessa underbara vänner vet jag inte hur man skulle klara sig. Livet skulle onekligen vara mycket mer dystert och ledsamt. Jag känner mig ärligt talat rätt lyckligt lottad med det liv jag har, för jag vet av egen erfarenhet att det inte alltid behöver se ut såhär. Det vore därför dumt att inte vara tacksam då. Ska definitivt försöka lägga lite fokus på dessa personer. Egentligen förtjänar de egna inlägg allihopa!
Mmm ser fram emot en oförglömlig sommar med alla fantastiska personer, men nu börjar det bli dags att sova. Blev lite sent detta... Godnatt och ha det suveränt tills nästa gång!
